Simone20

Min lilla flicka är så himla trotsig, jag vet att jag har sagt det förr men man blir så less... å värre blir det väl (om det kan bli värre).
Några exempel:

När vi ska klä på henne å gå ut kan hon börja med att springa iväg, då sätter jag mig å väntar tills hon kommer, så kan hon springa iväg några gånger till å komma tillbaka men efter ett tag så kommer hon å stannar så jag får börja klä henne, då kan hon stå å hoppa när overallen ska på, och/eller så har hon inga ben så hon gör sig helt lelös...

Igår lekte hon med nike största delen av dagen och hon sov till och med middag rätt länge Ca 1-2 timmar. sen hälsade vi på mamma. när vi kom hem vid halv sex kanske så börjar hon med att stå i soffan å hoppa så hon landar med händerna på mig (som hon gör ofta) å som ni kan tänka er så har jag väldigt ömma bröst å hon lyckas alltid sätta ner händerna på dom. när man säger "ajaj, inte så" då tittar hon så hånfullt å gör om samma sak igen, å igen å igen. tog henne å lyfta ner henne på govlet å sa "då får du gå å leka själv", då grina hon å kom sen till mig. då sa jag "då får du vara snäll på mamma" - "nääe!!!" får jag till svar...
sen gick hon till gardinerna å snurrade sig i dom, och drog i dom, när man säger "nej" bara skrattar hon å fortsätter..
Alltså, fast jag sätter mig på huk framför henne å håller i henne så hon ska stå still å säger "AJAJ, LYSSNA PÅ MAMMA!" då skriker hon "neeeeeej!!!" å försöker ta sig loss så hon kan fortsätta med sina satyg...

Just nu ligger hon i sin säng å skriker näääe!, neeej! , näääe! hela tiden för hon inte vill sova middag... men hon är trött.

Har/ är era barn så här?? vad gör ni då???

Kanske är svårt för andra som inte är med jämt att förstå men det är väldigt jobbigt när hon sätter igång, allrahelst nu när man jämt är trött själv..